SÖNDAGSMYS!
Hur högt orkar trädet att nå?
Om du fäller det, vem kan svara då?
HJÄRTA IGEN!
att jag inte har några begränsningar och gång på gång tar tjuren vid hornen. Jag älskar att jag snart har ätit upp ytterligare x antal hekton choklad utöver alla mål, och kan vara nöjd med det! Jag älskar också att jag kan vara stolt över mig själv för mina framsteg. Jag älskar att jag kommer göra mina föräldrar och min släkt ännu mer stolta över mig, genom att med hjälp av en våg få ett "kvitto" på min kamp. Jag älskar att må illa som ett resultat av "överätning" istället för illamående på grund av underätning.
Jag älskar att jag steg för steg kommer allt närmare ett bättre, lyckligare och snyggare liv!
PUSS! (Och raaaap, höhö)
CHOKLAD <3
Som ni märkt i föregående inlägg så har jag de senaste dagarna varit rejält nere och i en ganska djup svacka. Och mycket riktigt så fick jag idag svaret på varför; Jag har helt enkelt inte käkat tillräckligt bra! Ända sen jag började göra mina tillägg på x antal hundra kcal UTÖVER "normalt" matschema, så har kroppen inte mått bra om den fått mindre. Med andra ord har min underviktiga kropp väldigt lätt att deppa ner sig, och är minsann inte nöjd med att "bara" få ett normalt intag på ungefär 2500 kcal.
Så denna fredag tänkte jag att den och jag väl borde bli lite gladare med hjälp av köpepizza, glass och lite fredagsgodis sådär. Men icke! Min lilla smarta kropp märkte minsann att nu hade den chans att ta igen alla "missade" viktuppgångskilokalorier och nöjde sig inte med pizza, glass och lite godis. Efter allt detta lyckades jag kränga närmare 5 hekto chokladlösgodis minsann! Och hade min kropp varit "normal" och nöjd så hade den börjat må illa tidigare, vilket den inte gjorde. Och mår inte kroppen illa förrän efter 500 gram choklad utöver alla andra mål, så behövde den banne mig ha det!
Fan vad jag ser fram emot att skaffa en marknads-t-shirt med texten "Choklad byggde denna kropp"!
Ojdå, nu blev det ännu ett inlägg med snack om mat och ätbart. Så ätstört av mig att inte bara tiga om det och prata om vädret istället! Sorry. Jaja, nu vet ni att jag är lite piggare igen i alla fall. Chokladen är min bästis!
Jag säger som en mycket klok kvinna en gång sa: "Att gå upp i vikt på egen hand kommer fan inte bli lätt alla gånger, men det ska gå!"
INTE IDAG
Ibland känns livet bara så hopplöst och meningslöst. Jag vet att jag har världens bästa familj, världens finaste vänner och så mycket i mitt liv att vara glad åt och stolt över, egentligen. Men dagar som denna så kommer verkligheten liksom ikapp. Jag har ingen motivation till att plugga matte, jag finner inga vettiga anledningar till varför jag ska sitta hemma i Edsbyn i min ensamhet, men orkar heller inte planera in ännu en resa på x antal timmar för att ta mig härifrån. I helgen är det Halloween och jag har planerat in massor med meningsfulla saker som jag skulle kunna förgylla högtiden med, men när det väl kommer till kritan så blir jag bara översköljd av en riktig kalldusch. En obehaglig känsla av allt som måste planeras och ordnas (busstider, tågtider, sovplats, MATTIDER..), och plötsligt så raseras allt som har med glädje och uppspelthet att göra liksom. Jag vill istället bara kura ihop mig i ett hörn i soffan, skärma av mig från allt annat och försöka låtsas som att allt är bra och att jag lever ett normalt liv. Men ett liv med en jobbigt horig sjukdom, en sjukskrivning som känns onödigt nödvändig och en vardag som mest bara präglas av mat och vila är inget normalt liv egentligen.
Just nu är det alltså dystert hos Nislas. Jag har dock fyndat två halvliterspaket SIA-glass, Punsch/Russin och nya smaken Lingon, för endast 20 kronor. Hoppas det åtminstone ska ge en liten ljusglimt i denna torsdagsmisär.
Förlåt och på återseende.
HÄRLIGA ONSDAG
Idag har jag haft en fantastiskt fin dag med världens bästa Petra, som gått (eller snarare kört, höhö) och skaffat sig ett körkort minsann! Och det skulle såklart utnyttjas med en tripp i lilla Citroën:en! Vi hann på vår lilla roadtrip med lite allmänt lallande på IKEA och Köpis, snurra runt i Gävle och fika hos finaste morföräldrarna i Sätra. Vad skillnaden mellan mazarinmuffins och mazariner egentligen är, hann vi dock inte med att konstatera. Formen är ju lika, smaken med.. Glasyren röstar jag för!
Efter vår turné rullade jag med X-trafiks hjälp hem mot Edsbyn igen. Hade egentligen mer än gärna spenderat natten i migrän/snark/gästsängen hos Petra i Mo, men är man dum och endast tar med en dos magmedicin får man skylla sig själv. Jag sov ju nämligen inte hemma i byhålan natten som var heller, utan då faster som fyllt 45 bjöd på tårtkalas i Ockelbo igår kväll, slaggade Nislas hos farsgubben minsann. Och ett dygn = En förbrukad dos magmedicin liksom. DUMT! Men nästa gång så ska jag allt ladda upp med typ tio doser, så det så!
Annars händer väl inte så fasligt mycket för tillfället faktiskt! Lite allmänt pepp inför helgen är jag i alla fall, trots att jag ännu inte lyckats komma underfund med om själva Halloween-helgen är den här eller nästa?
Hur som, nedan följer faaaasligt gamla bilder med mig och Pet på ett festligt Halloweenparty minsann! Någon som kan gissa om min outfit var före eller efter Halloween-styling? Höhö.
PUSS!
När du känner att Du inte orkar mer, orkar Du minst lika mycket till!
FREEZING FRIDAY!
Sex minusgrader visade termometern utomhus på för en stund sen, hur galet liksom? Nåja, solen skiner i alla fall och humöret är på topp, trots att jag faktiskt redan tvingats ut en sväng i kylan idag. Jag var nämligen på besök hos dem som jag i sann Harry Potter-anda valt att kalla "De som inte får kallas vid namn", a.k.a. Socialen. Det kan vara så att jag har rätt till viss försörjningshjälp med tanke på min sjukskrivning, och att jag inte kan få någon ersättning från Arbetsförmedlingen än minsann. Så jag fick traska dit idag och berätta lite om hur det är att inte ha någon inkomst, massa utgifter i form av bland annat bussmånadskort för 600 spänn, alla vänner och bekanta 15 mil bort och så. Så nu får vi avvakta, hoppas och se!
Efter mötet har jag hunnit komma hem och konstatera att min nya vinterjacka har kommit, superfin var den! Och eloge till brevbäraren som lyckades knöka ner den i postlådan! Jackan verkar minsann varm med, så jag ska nog överleva den här vintern med. Trägen vinner, ni vet!
Nu ska jag återgå till mitt förmiddagskaffe och min medicin i chokladform innan lunchen. Känns så fint att kalla det för medicin ju!
Puss & tjing så länge!
FÅNGA ÖGONBLICKET!
Vet ni? Jag ska erkänna en sak. Idag hade jag en tillfällig emotionell svacka.
Och det var ingen annan än Fröken Ångest som kom och kände sig bortglömd minsann. Jag vet inte om det beror på att jag den senaste tiden funderat över om allt psykiskt gått "för lätt", och att jag därmed bjöd in till det, eller om orsaken var någon helt annan. Men plötsligt så kom bara den där huggande känslan tillbaka som jag så länge lyckats undvika. Situationen var i alla fall som sådan att jag satt i min ensamhet på bussen och åt choklad som efterrättsmys sådär. Så hajade jag plötsligt till och kände mig onormal och smutsig liksom. Känslan var ärligt talat sjukt obehaglig, och obehaget ökade i och med att jag så länge varit övertygad om att jag gjort mig kvitt den sortens hjärnspöken. Dumt nog lade jag ner min choklad i väskan igen som en automatisk reflex.
Jag säger att det var dumt därför att jag vet att om jag hade gått emot, så hade jag snabbare ridit ut stormen och gjort pinan kortare. Men nu lät jag den sitta kvar ända till sent ikväll. Då diskuterade jag saken med en vän som gav mig alla vettiga argument som jag egentligen redan kan och vet, samt gick igenom gamla och nya bilder för att se vilket vrak min kropp blivit. Efter detta pep-talk och wake up-call så var jag minsann uppe på banan igen! Jag vet att jag befinner mig i en unik situation just nu, som så många andra med liknande problematik. Och därför måste jag acceptera att min livsstil för tillfället även den måste vara lite "unik". Så länge som jag har ett normalt, regelbundet och tillräckligt ätande i matväg, så är allt fika och ljuvlig choklad utöver bara bra för mig! Det är egentligen ett privilegium i sig, om man vill se det så.
Och direkt när samtalet med min vän avslutats så återgick jag till min stackars godispåse som hamnat i skymundan. Jag var sugen på nåt sött efter kvällsmackorna, och rådet jag fått är att helt enkelt "passa på"! Nästa gång jag gör tillägg i viktuppgångsyfte kanske jag inte alls egentligen är sugen på det liksom.
PUSS på er där ute, ni är bäst!
Den här bilden räcker för att få mig att vilja vräka i mig allt jag kommer över.
ALDRIG. MER. TANT-HANDLEDER. USCH!
NOSTALGI & WORDS OF WISDOM
I JUST WANNA LIVE WHEN I'M ALIVE!
SÖNDAG IGEN
Söndagsupdate från soffan med Ensam mamma söker på TV:n och en jäsande pojke i soffan. Eller det är snarare lilla magen som jäser efter lite för mycket choklad på lite för kort tid, men det går över. Jag lovar att jag i framtiden ska lära mig att ta det lugnt och njuta av choklad, bit för bit, med smakerna som älskar passionerat på tungan liksom. Men tills dess får minsann sjaskiga snabbisfuck nedanför halsmandlarna duga som smakupplevelse!
Så vad har min söndag bjudit på mer än en oral snabbis (höhö) såhär på kvällskvisten? Jo, jag fick minsann min söndagsdejt med Emilia. En väldigt fin avrundning på vecka 41 tycker jag! Sen har jag även äntligen hittat på, och beställt hem en vinterjacka. Värsta kapet blev det, observera "OUTLET" på bilden. Jag hoppas och ber bara att den ska hålla värmen nu när den kallaste vintern på 1000 år är på ingång. Helt galet alltså. Jag hatar verkligen Sveriges klimat och jag hatar så innerligt mycket att frysa. MEN med en ny vinterjacka + lite extra underhudsfett som just nu är i full produktion på Nislas kropp, så ska jag nog fixa den här vintern med minsann!
Nu ska jag och mamsen kvällsfika lite, magen kan behöva lite mer att jobba med liksom!
FÖRRESTEN! Är det inte imorgon som Marabou Vintervit lanseras? Jag är nästan bombis på det.
SOV UNGE!
Jag och Emilia hade ända sedan i början av veckan planerat in en fin dejt idag, man måste ju som ni vet vid det här laget ha framförhållning om man är bosatt i hålan i världens ände typ. Hur som helst så kunde båda idag, fint så! Eller, vad jag visste då så kunde jag idag. Nu är det ju så att det är väldigt svårt att alltid behöva förutspå framtiden och hittills måste jag ändå säga att jag haft ganska bra flyt, i och med att jag oftast har kunnat dyka upp på planerad tid. Men idag blev det inte lika mycket flyt. Min natt hade ingen sömn att erbjuda mig, och det i kombination med en envis magvärk och huvudvärk gjorde att jag kände mig allt annat än i skick för en heldag på resande fot typ. Så jag fick lov att känna mig som en usel vän och skjuta på vår dejt till söndag. Visserligen en jäkla tur för mig att min halvamerikanska hade tid för mig då, men jag kände mig ändå delvis snuvad på fredagskonfekten ju!
Nu var alltså tanken att jag istället skulle försöka sova ikapp lite på förmiddagen, men verkar det ha funkat särskilt bra? Nej, det har mycket riktigt inte funkat alls hittills. GAH!
Nåja, nu ska inte jag vara mer bitterfittig. Jag får söndagsgodis istället och jag kommer troligtvis snart vara icke-Edsbybo! Så lite pepp får allt avrunda inlägget. Sov gott!
BABYLOVE
Tro det eller ej, men vi har faktiskt ett Erikshjälpen här i byn! Kors i taget och ta mig i dalen typ. Öppettiderna är kanske inte superschysta, men onsdag och lördag är ju bättre än inget i alla fall.
Det jag hur som helst vill komma till är att det är onsdag idag, och att jag därför på min "hemmadag" bestämde mig för att glida dit på fyndjakt. Jag gjorde tyvärr inga fynd eller ens ett halvkap, men jag spenderade mycket tid drömmandes vid de gamla 60-talsteakmöblerna och stringhyllorna. ÖGONGODIS liksom! Tidigare har jag undvikit den delen när jag varit där då det känts som att egen lya igen varit låååångt utom räckhåll, men idag kändes det minsann annorlunda. Jag känner mig i ett positivt flow nu, typ Flower Powerflow - också á la 60-tal så klart! Jag har ett litet extrajobb på gång som kommer funka bra för min veka kropp, boende i Gävle är eventuellt på G och vikten och kroppsmassan ökar. Flow är liksom ordet! Så från och med idag har jag bestämt mig för att på allvar börja rikta in mig på, och planera inför en blivande lägenhet och ett riktigt liv igen.
Snart kommer jag kunna plocka fram mina underbara teakmöbler som jag har kvar sen min förra lägenhet, och komplettera de med ännu fler tjusiga fynd från loppisar och min bästis Tradera förstås! Dagarna kommer kännas mer meningsfulla och Gävle kommer minsann kännas som rena metropolen jämfört med Edsbyn. Åh, vad fint det kommer bli!
Inom kort kommer jag återigen stå i mitt egna kök och diska med The Supremes på högsta volym i bakgrunden, precis som back in the days!
SÖNDAGSRESTER
Eftersom jag fortfarande kände mig som en sur, möglig och urkramad tvättsvamp när jag vaknade i morse så valde jag att skjuta på dagens dejt med Madz tills imorgon. Visserligen kan jag inte komma på bättre medicin än en härlig höstfika med min trogna vapendragare, men det sista min febriga och veka kropp behövde var ännu en pendlardag med över 30 mils buss&tågresa. Så dagen till ära spenderade jag istället hos mina fina morföräldrar!
Min mormor är för rolig, hon är en typisk mormor som alltid gör mat åt ett helt regemente även då endast middagssällskapet består av tre personer. Med andra ord har morfar nu en veckas rester med fläskfilé och potatisgratäng att se fram emot efter gårdagens släktlunch. Haha.
Hur som helst så fick ju såklart även jag ställa upp med att försöka avverka matberget idag, vilket uppskattades! Jag gillar dock mormors supercharmiga försök till att hela tiden truga på mig mer. Först tyckte hon minsann att fläskfilé och potatisgratäng minsann var ett mycket bättre och roligare mellanmål än ägg och mackor, jag höll inte med. Sen tyckte hon att jag allt kunde okynnesäta lite av fläskfilén mellan målen, det behövde både jag och filén typ. Och efter att jag käkat fläskfilé och potatisgratäng till middag, så tyckte hon att jag gärna fick äta middag en gång till innan jag skulle ta bussen hem! Mina morföräldrar är minsann allt bra rara ibland, och väldigt komiska på sitt egna lilla vis. Precis som undertecknad (jag alltså, höhö)!
Nu väntar veckans repris av "Kungarna av Tylösand"! Som jag sa till Emilio: De får mig att känna mig väldigt intellektuell, om inte annat.
PUSS&GODNATT!
LÖRDAGSLISTAN
- Tidseffektivitet är överskattat. Jag föredrar att högtidligt och med andakt leva i nuet, det är fint. Om min fina mor instämmer om detta då hon tvingas vänta på sin långsamma son innan avfärd till släktmiddag förtäljer inte historien.
- Jag har världens mysigaste familj, släkt och vänner!
- M.I.A. är inte bara sjukt bra, kvinnan är ett musikaliskt geni. Spelar just nu sönder den här låten, den här, den här och även denna!
- Om man som jag verkligen avstår från läkemedel som Alvedon och Ipren in i det sista, så kan pillren göra underverk när man väl ger med sig och tar dem.
- Kombinationen kåldolmar och rödvin är en riktig hit! Speciellt en ensam och halvfebrig lördagskväll som denna.
AND DID IT MY WAY!
Idag är jag glad. Idag är jag bäst. Idag vet jag att jag minsann kan helt på egen hand! Nu är det bara att kööööööööra på, här ska inte stannas av något förrän det är dags för det! Snart är det jag som partar loss i sann Nislas-anda, helt utan hämningar!
PUSS & ÖS!
BLOTT EN DAG,
BULLE
Jo kära du, det finns ett väldigt enkelt svar på det. Jag har kort och gott gränser, precis som alla andra. Jag är väl medveten om att min historia med mitt äckligt "nyttighetstänkande" inte ger mig några fördelar ur trovärdighetssynpunkt, men jag har verkligen inga problem med det normala käkandet. Helt straight up, som fröken Paula Abdul skulle ha uttryckt det. Grejen är den att det är ett rejält steg från det normala ätandet till att t.ex. göra som Anonym kommenterade "dricka minst 2 liter standardmjölk om dagen, givetvis alltid med oboypulver". Då går det liksom överstyr. Mitt mål är att jag ska göra mitt bästa för att kunna må så bra jag kan hela vägen mot normalvikt, och det gör jag inte om jag typ pumpar mig med mjölk som dessutom alltid blandats med oboypulver eller dränker min pasta i en halv flaska matolja. Allt som har med normalt liv försvinner på det sättet. Jag tänker fortsätta ett tag till med att göra på mitt sätt; äta vad jag vill och när jag vill, oavsett vad och när, plus göra tillägg i alla möjliga former. Sen får vi se om det kommer ge fortsatt resultat. Gör det inte det så är jag inte så jävla korkad så jag inte ber om mer hjälp, men det tar vi då.
Tills dess tänker jag njuta av att proppa mig mätt med god mat och annat njutningsfullt, men jag tänker banne mig inte hälla i mig en flaska sprutgrädde bara för att jag ska gå upp i vikt. Med tanke på hur jävla besatt jag varit av att "vara nyttig" tidigare så är detta frigjorda leverne så sjukt skönt och bra för mig just nu. Jag har valt att ge det en chans ett tag för att se, och det är bannemig inget ätstört med det.
Hoppas det var ett något sånär dugligt svar?
Jag hoppas förresten ni inte missat att det är Kanelbullens Dag idag? Det gjorde minsann inte jag och min finaste Emilia, bull-date har allt varit inplanerad sen en vecka tillbaks! Vi körde dock på latmansstylen och myste på café med varsin bulle istället för att baka. Men det var fint så minsann!
We're too sexy for our buns, HAHA.
NOT MYSELF TONIGHT
Nu är det återigen söndag kväll, ännu en vecka har snart gått till ända och en ny morgondag ska snart nalkas. Haha på mig ibland. För att tala i klarspråk så är veckan och helgen nu i princip över och jag avrundar den med Irene Huss på femman. Inte kvalitets-tv precis, men i Oscarsklassen om man jämför med nästkommande program i tablån, Kungarna av Tylösand. Jaja, jag har redan dividerat om hur fantastiskt mycket skit det kan rymmas i ett och samma program, så nog om det. Sanningen är ju den att jag ändå alltid sitter bänkad framför skiten, så skit på mig minsann!
Den här helgen har jag varit mer eller mindre i zombie-läge alltså. Jag började med Theralen i fredags igen för att lugna mina nervösa nerver en smula, och fan vad jag måste ha varit mottaglig för de små oskyldiga söta pillrena! Efter vad jag förstått så är de i princip barnmedicin, men fysiskt så är jag ju som en liten trollunge så det kanske inte var så märkligt med reaktionen minsann? Hur som helst så var reaktionen i fråga en allmän "dödhetskänsla", omtöcknad, grrrrova svarta ringar under ögonen och en rejäl dos trötthet på det! Men nu är jag ganska mycket alive n' kickin' igen! I fortsättningen får jag trösta mig med några mysiga koppar te och choklad. Feel good-känslan blir minst densamma, men övriga otrevliga biverkningar som Theralen gav har jag hittills lyckats undgå när jag provat te-alternativet.
Så för att summera helgen har inte så mycket hänt, ett zombie-besök i Dalarna, lite mys, lite egentid med MAX-mål och lite emotionell berg-och-dalbana någonstans däremellan.
Imorgon ska jag fika kanelbulle med Emilia på Kanelbullens dag, tokmys minsann! Sen ska jag börja öka på min Levaxin-dos med, om det blir mysigt eller ens märkbart återstår att se.
Allt jag vet är att om en timme börjar en ny vecka, och denna vecka ska bli ännu finare än sin föregångare. Och jag ska göra milslånga framsteg, för det har jag redan bestämt mig för. Och så man tänker, så blir det!
PUSS & KRAM, XOXO.
MAKE ME BEAUTIFUL
Klart jag har dagar när jag känner att jag kan flirta lite med mig själv i spegeln innan jag går ut, men jag vill verkligen kunna känna mig som en tiopoängare när jag går ut genom ytterdörren! Den som aldrig funderar om folk kollar med avsmak eller mersmak, den som alltid känner sig säker på och i sitt utseende så att säga. Och vet ni? För min del finns det bara en väg, och det är genom munnen och viljan! Okej, det där lät som en slogan till en billig eskort-firma. Haha! Vad jag menar är att det känns knappast glamouröst att emellanåt vräka i sig mat och därefter hamna i värsta paltkoman med en mage som står åt alla håll, MEN det är nödvändigt! För att bli glammig måste jag leva lite oglammigt ett tag liksom. För glammig kan jag minsann bli, sanna mina ord!
MER PUDDING TILL DEN BLIVANDE PUDDINGEN! Höhö.
DEN kvällen vill jag minnas att jag kände mig ganska så pudding:ig minsann!
