Idag är det motigt. Idag kämpar jag för att hålla huvudet över ytan.
Ibland känns livet bara så hopplöst och meningslöst. Jag vet att jag har världens bästa familj, världens finaste vänner och så mycket i mitt liv att vara glad åt och stolt över, egentligen. Men dagar som denna så kommer verkligheten liksom ikapp. Jag har ingen motivation till att plugga matte, jag finner inga vettiga anledningar till varför jag ska sitta hemma i Edsbyn i min ensamhet, men orkar heller inte planera in ännu en resa på x antal timmar för att ta mig härifrån. I helgen är det Halloween och jag har planerat in massor med meningsfulla saker som jag skulle kunna förgylla högtiden med, men när det väl kommer till kritan så blir jag bara översköljd av en riktig kalldusch. En obehaglig känsla av allt som måste planeras och ordnas (busstider, tågtider, sovplats, MATTIDER..), och plötsligt så raseras allt som har med glädje och uppspelthet att göra liksom. Jag vill istället bara kura ihop mig i ett hörn i soffan, skärma av mig från allt annat och försöka låtsas som att allt är bra och att jag lever ett normalt liv. Men ett liv med en jobbigt horig sjukdom, en sjukskrivning som känns onödigt nödvändig och en vardag som mest bara präglas av mat och vila är inget normalt liv egentligen. 

Just nu är det alltså dystert hos Nislas. Jag har dock fyndat två halvliterspaket SIA-glass, Punsch/Russin och nya smaken Lingon, för endast 20 kronor. Hoppas det åtminstone ska ge en liten ljusglimt i denna torsdagsmisär.

Förlåt och på återseende.