TOKKALLA TORSDAG!
DAGENS:
Citat: "Du är inte i behov av psykologhjälp. Du är bara nedstämd och behöver en sysselsättning". (Tack doktorn, det kändes bra att höra).
Jobbiga: Äckelkylan. 20 minusgrader och försenad buss är match made in hell.
Goda: Mamsens after eight-kaka.
Stolthet: Jag är i en mindre trevlig formsvacka, men gör fan precis det jag ska ändå.
Mående: Dimmigt, men jag har dimljus på mina strålkastare minsann! (Om de nu sitter där? Jag är lika mekanisk som en apatisk daggmask typ).
Oro: Kommer jag utveckla ett sockerberoende?
Pepp: Peter LeMarc-terapi. Så mycket bättre än någon jäkla psykolog-kärring i ful fleecetröja som kallar sig yrkesman.
Saknad: Någon att kramas med. Frusen pojke söker kärlek, hör ni det Kanal 5?
Konstaterande: Jag blir allt bättre på att leva i nuet. Nu gäller det bara att nuet vill leva i mig! Fint sagt, poetiskt och så.
Och hörni, jag hoppas ni inte tror att jag är på väg att kasta in handduken? Jag har bara lite för mycket dumma funderingar för mig just nu, som "Dagens oro"-grejen till exempel. Jag ska alltid analysera så mycket, jäkla fjolligheter.
Var ju inte den smidigaste doktorn jag har träffat på, men han/hon har ändå en poäng. Det är sjukt lätt att gräva ner sig om man inte har något att göra.
Mitt tips - gör något spontant som du inte brukar. Åka och hälsa vänner du inte träffat på länge eller träffa folk du aldrig träffat förut. Bryt vardagstristessen.
Alternativt kan du börja spela World of Warcraft. Då har du inget liv att ta hänsyn till sen ;-)
Överanalysering - lämna det till specialisterna, va. För övrigt, vem skulle behöva utveckla ett sockerberoende mer än du? Vi, som har i uppgift att gå upp i vikt, behöver allt överskottssocker vi kan få.
Värre blir det att vänja av oss sedan. Men hur härligt är det inte att äta, när man är sugen? Gör sötsakerna tusentals gånger godare. Nom.
sv: Uj, inneboende. Nej, okej, det lät inte optimalt. Men fick jag mig en egen lägenhet på söder, det vore grejer. Då skulle jag hoppa glädjeskutt till andra sidan jordklotet.
frusen asiat söker kramar och kärlek, ge mig en kram och kärlek niclas
ohja deet gör jag minsann ;) nä visst är det hemskt? FYFAAN jäkla mellanläge, det enda som är värre är väl att vara helt sjuk, men det fattar man inte då ju... men du, kämpa på! tror INTE att du kommer att utveckla ett sockerberoende, jag trodde själv att jag hade gjort det men det försvinner mer och mer nu när bmiet tickar förbi 18-gränsen... Skönt! Dessutom försvinner behovet att att äta så löjligt mycket också! :)
men du, jag är så himla nyfiken på din bakgrund, om du inte tycker att det är för jobbigt eller liknande, skulle du inte vilja skriva ner en rad eller två om den då? (;
puss & kram1
MAAAI, du får all kärlek du vill ha!
komsi, komsi!
