NY BLOGG, IGEN! HEHE.

NEJ, nu har jag fått nog av att den här bloggen låtsas vara lösenordsskyddad. Blogg.se är skit, därför lämnar jag den nu för gott. Hoppas ni följer med hit i stället!

Nya bloggen är alltså: http://nislas.blogspot.com!

KOMSI KOMSI!

SÖNDAGKVÄLLMYS

Om jag känner mig klar snart?
Hah, jag har knappt börjat ju! HÖHÖ.


Hej symbolisk bild liksom.

(PS. Jordgubbscreme var faktiskt helt okej, dock inte i närheten av ägglikörens magnifika storhet såklart!)


UPP & HOPPA!

Okej, jag tänkte avvakta en dag till eller så för att vara säker på att magens krångel inte har för mycket med saken att göra. MEN jag har kommit fram till att den inte kan ha så stor betydelse, OCH att jag har bestämt att den inte alls har med saken att göra.

Jag kan nämligen stolt meddela att det börjar hända saker på vågen! Det är inga jättesiffror, men det är mer än ett halvt kilo på en vecka! Och jag är glad, så jävla glad över att det ÄNTLIGEN händer något! Det firades just med en sängfösare i form av några pepparkaksrullar och mjölk. Helt utöver naturligtvis, annars kan jag minsann inte räkna med att det kommer hända något mer med siffrorna! 
(Inte för att ens tio pepparkaksrullar utöver på egen hand kan göra det heller. Det har jag minsann fått erfara de senaste veckorna, VILKEN PÄRS FÖR NÅGRA HEKTON!!).

PÖSS OCH GNÖSS!

TOKKALLA TORSDAG!

DAGENS:

Citat:
 "Du är inte i behov av psykologhjälp. Du är bara nedstämd och behöver en sysselsättning". (Tack doktorn, det kändes bra att höra).
Jobbiga: Äckelkylan. 20 minusgrader och försenad buss är match made in hell.
Goda: Mamsens after eight-kaka.
Stolthet: Jag är i en mindre trevlig formsvacka, men gör fan precis det jag ska ändå.
Mående: Dimmigt, men jag har dimljus på mina strålkastare minsann! (Om de nu sitter där? Jag är lika mekanisk som en apatisk daggmask typ).
Oro: Kommer jag utveckla ett sockerberoende?
Pepp: Peter LeMarc-terapi. Så mycket bättre än någon jäkla psykolog-kärring i ful fleecetröja som kallar sig yrkesman.
Saknad: Någon att kramas med. Frusen pojke söker kärlek, hör ni det Kanal 5?
Konstaterande: Jag blir allt bättre på att leva i nuet. Nu gäller det bara att nuet vill leva i mig! Fint sagt, poetiskt och så.

Och hörni, jag hoppas ni inte tror att jag är på väg att kasta in handduken? Jag har bara lite för mycket dumma funderingar för mig just nu, som "Dagens oro"-grejen till exempel. Jag ska alltid analysera så mycket, jäkla fjolligheter.


IN THE MIDDLE


Tom sida, många tankar.
Det finns så mycket just nu som jag skulle vilja förmedla, vräka ur mig, skrika. Men det tar bara stopp. På ett sätt är jag förbannad, förbannad över situationen som uppstått och förbannad på mig själv. Förbannad över att livet just nu mest bara passerar mig obemärkt förbi och att det känns som att jag inte kan göra så mycket åt saken. Samtidigt är jag också förbannad för att jag känner mig ensam, ensam och missförstådd.
Men å andra sidan känner jag mig lycklig och hoppfull. Jag ser på framtiden med stora förväntningar, förhoppningar, livslust och tro. Jag känner mig tacksam för de stunder som förgyller min tillvaro och för familj och vänner som ger mig hopp och glädje. Jag må i nuläget av någon anledning inte vara kapabel till att göra allt jag vill och önskar, men jag försöker att se dessa som en framtidssporre. Något som ger mig hopp och fyller mig med glädje och värme.

Just nu befinner jag mig i ett mellanläge. Jag kan inte skrika att livet är skit, så illa är det inte. Men jag kan heller inte salutera allt det vackra och underbara, inte när jag ständigt påminns om allt jag just nu går miste om. Jag behöver något konkret. Något som säger att "du ska göra så här, för sedan väntar det här". Livet känns så abstrakt med "håll ut",- och "det blir bättre"-affirmationer. Hålla ut med vad? Och vad blir bättre?

Jag vill så jäkla mycket och på ett sätt vet jag att mellanläget jag just nu befinner mig i är nödvändigt. Men för varje meningslös dag som går, för varje minut jag går miste om det jag egentligen kunnat göra, så sjunker motivationen. Jag vill också kunna längta hem och längta till helgen, till den sköna ledigheten. Inte känna rädsla inför att den ska bli händelselös och ensam.
Jag vet ärligt talat inte vart jag är på väg just nu, allt känns som ett töcken. Jag sliter som ett djur varje dag, men ibland glömmer jag bort varför.

Jag behöver något mer än en lista, något som ger mig motivation på riktigt. För livet just nu som sjukskriven och utan inkomst är allt annat än motiverande.

...

Inspirationslös. Motivationslös.
Tur att jag har en jäkla envis autopilot alltså.


SAKNADE TIDER

En bild säger mer än tusen ord.


LIST IT

I sann Emelie-anda, som också befinner sig i liknande sits som jag, så har jag gjort en liten pepp-lista! En sådan som jag när som helst kan ta fram när det känns tungt och påminna mig om varför jag sliter som ett utmattat djur i uppförsbacke emellanåt. Den ser ut såhär:

- Jag kommer få en avsevärt bättre fysik och ork.
- Jag kommer bli ännu gladare och ha ett "jämnare" sinnestillstånd.
- Jag kommer bli snyggare! (Kan inte nämnas för ofta)
- Jag ska flytta till eget igen och göra iordning mitt eget place.
- Jag ska börja jobba! Siktet är inställt på klädbutik i Sthlm, det är en fin sporre och långt ifrån omöjligt då jag fick just ett sådant jobb innan sjukskrivningen. 
- Efter att ha tjänat in lite cash så ska jag resa som en toka innan jag börjar plugga. Paris, Sydney, Tokyo, New York.. The sky is the limit!
- Avslutningsvis kommer jag för första gången på länge återigen kunna fokusera på sådant som verkligen betyder något i livet. Vänner, familj, kärlek, fantastiska nöjen och framförallt att bara vara Nislas.

Gud vad jag längtar alltså!


L'ESTOMACH

UPDATE:
Älska Sveriges vård alltså. Fick som bemötande att jag uppfyllde alla symptom för Chrons sjukdom, men fram tills ultraljudet av buken den 10:e december så ska jag behandlas med magkatarrmedicin. Splendid! Skjut mig alltså.



HEJ KÅMPIZAR.
Jag tänkte bara kika in en snabbis och berätta att jag ska träffa läkaren idag, lite halvakut sådär. Min mage har varit i upprorsläge de senaste dagarna och numera är illamående och magvärk mer en regel än ett undantag. Och jag som är så jäkla van att alltid bli hungrig lider otroligt av detta. Mina tarmar för också ett jäkla väsen och det låter inte okej kan man säga. Det finns en hel del andra mindre trevliga aspekter och detaljer med min mage som gjorde att jag bestämde mig för att ringa rådgivningen. De detaljerna vill ni dock helst slippa mina vänner, så det gör ni. Jag är dock otroligt jäkla less på det faktum att jag inte gjort annat än varit snäll mot min kropp och gjort allt den bett om de senaste månaderna, och ändå får jag inget tack liksom! Men som de säger, karma's a bitch, och jag har ju inte alltid varit så snäll mot den och gött den så väl som nu. Antar att det är smällar man får ta när man är korkad.

Jaja, vi hörs ikväll sötnosar!
PÖSS.

<3

Tro mig, det absolut bästa sättet att uthärda en vidrig snöstorm på är inomhus med en underbart älskvärd väninna och en ljuvlig kladdkaka!



Och det här är bannemig bland det finaste någon skrivit eller sagt om mig. Finaste hjärtevännen min.


B-DAY, D-DAY?

Idag säger Nislas: GRATTIS PAPSEN!
Farsgubben fyller nämligen 43 bast idag (bara barnet än ju), och det firades med massa mys. Jag stod för en del av fikabuffén, nämligen en paj som i teorin lät sådär munorgasmigt ljuvlig. Klart den skulle testas! Tyvärr fick jag dock lov att erkänna att det FAKTISKT kan bli för mycket av det söta på en gång, trodde aldrig jag skulle behöva komma till den insikten. Jag hatar äckelkärringar som säger typ "Den här är så mäktig att man bara kan äta en liten bit", eller "Den där gigantiska muffinsen KAN man inte orka äta upp på egen hand". Sånt gör mig vansinnig! Men som sagt, idag fick jag instämma. Hallon-blåbärspaj med bland annat START!-flingor i smuldegen, toppat med ett tjockt täcke choklad och marshmallows, serverad med vaniljvisp blev faktiskt väldigt sött, ja nästan så jag skulle säga mastigt! Och det mina vänner, det händer inte mer än en gång per år vill jag lova. Men gott var det, naturligtvis!


DADDY-O!


SUPERDUPERINTRESSANT LISTA!

Jag sitter klarvaken i ett mysigt sockerrus, dock ganska rastlös. Så här kommer en liten lista som jag hittade, underhållande för mig en stund i alla fall!

Kall dryck: Vatten eller mjölk!
Varm dryck: Kaffe, allsmäktiga svarta guld. 
Alkoholhaltig dryck: Rödvin, vitt och rosé om du trugar. Höhö.
Drink: Redbull och jäger, no doubt!
Pålägg: Messmör (), prästost, makrill och leverpastej! Inte i kombo dock.
Grönsak: Gurka eller paprika.
Frukt: Banan, mango, sharonfrukt och päron.
Bär: Hallon, blåbär, lingon och tranbär.
Krydda: Örtsalt, svartpeppar, vitlökspulver och kanel.
Godis: Allt med choklad typ, sötlakrits och dumlesnacks!
Choklad: Aladdin, varenda jäkla pralin!
Ost: Präst, Grevé och gammal hederlig Hushållsost. 
Tårta: Agnetatårta, Ockelbos specialitet! MUNORGASM.
Bakverk: SEMLA!
Sås: Tzatziki. 
Glass: Magnum Double Chocolate, vart är du min älskling?
Snabbmat: Sushi, MAX och Subway!
Flingor: Havrefras och START!.
Pizza: (Förbereder sig för många "uuuew-kommentarer"), inbakad tonfiskpizza!
Nötter: Cashewnötter, hasselnötter och mandlar.
Soppa: Gulash.
Utländskt kök: Amerikanskt (hehe) och Italienskt.
Tuggummi: Extra Banan/Jordgubb!
Äter inte: Mat med mögel på. Om det inte är ost, den vet jag minsann att den är lika bra om man bara skär bort mögelbiten!

Det var det roliga minsann!


DAGENS LÄRDOM

NOTE TO SELF:
Sia-glass är galet gott, men innehåller alldeles för mycket luft.


MYS-MADDE-MÅNDAG!

MEN PEPPA IHJÄL NU!
Idag har jag inlett dagen med en extra stor brakfrukost, träffat världens bästa Maddie, käkat lunch på stan för två (de bredvid delade på samma rätt), haft lite ont i magen, fikat, ätit mer och ska snart äta igen. Den senaste tiden har jag verkligen insett att det viktmässigt är gasen i botten som gäller, jag mår så jäkla bra av det! Varför sega sig fram några hekton i veckan när man åtminstone kan försöka ÄNNU mer för att göra pinan kortare?
Jag vet att som undernärd och underviktig så är det sjuuuukt svårt att få kroppen att börja bygga upp sig och gå upp i vikt igen. Däremot är det ap-lätt att gå ner, det räcker med att "käka normalt" i någon dag typ så tappar man. Helt sjukt men sant. Med andra ord kommer det bli äckligt tufft att få upp den här kroppen utan extra näringsdryckshjälp, men jag ska göra mitt bästa!

Fan vad den här bloggen fått en "min viktresa"-feeling. Men så kan det gå! Det är ju det mitt liv för det mesta sorgligt nog handlar om nu. MEN SEN, SEN BLIR DET ANDRA BULLAR! Superglad smiley!

Till er som tycker vikttjatet har gått för långt; Förlåt. Här kommer en länk till en lösenordsskyddad blogg med enbart vikttjafs minsann! Maila eller facebook:a mig för lösen, helt enkelt. Mail: [email protected]. Den bloggen försvinner troligen om någon månad, då kommer läget vara helt annorlunda. Det är ett löfte mes amis!

BISOUS!

FARS DAG OCH SONS KVÄLL!

Det finns just nu nästan enbart fördelar med kvällar som denna. Kvällar som delvis ägnats åt "överätning", eller livsnjutning som jag valt att kalla det!
Dessa fördelar är bland annat att:
- De gör gottigottgott för både min kropp, mun och lilla mage.
- Jag kommer sova sött inatt.
- Jag vet att jag inte kommer behöva vakna upp vrålhungrig imorgon bitti!

Frågan är bara om det här verkligen är så mycket mer ekonomiskt än såna där söta näringsdrycker? Det är väl det som kanske är nackdelen, smakar det så kostar det! Nåja, vi får väl se om det börjar gå lite snabbare uppåt viktmässigt snart. Annars får jag väl helt enkelt finna mig i att prova något annat. Jag är bannemig inte rädd för det riktiga och underbara livet utan diverse "handikapp", är du? 



YUMMY YUMMY YUMMY, I GOT LOVE IN MY TUMMY! ♥


RSS 2.0