BULLE
Jo kära du, det finns ett väldigt enkelt svar på det. Jag har kort och gott gränser, precis som alla andra. Jag är väl medveten om att min historia med mitt äckligt "nyttighetstänkande" inte ger mig några fördelar ur trovärdighetssynpunkt, men jag har verkligen inga problem med det normala käkandet. Helt straight up, som fröken Paula Abdul skulle ha uttryckt det. Grejen är den att det är ett rejält steg från det normala ätandet till att t.ex. göra som Anonym kommenterade "dricka minst 2 liter standardmjölk om dagen, givetvis alltid med oboypulver". Då går det liksom överstyr. Mitt mål är att jag ska göra mitt bästa för att kunna må så bra jag kan hela vägen mot normalvikt, och det gör jag inte om jag typ pumpar mig med mjölk som dessutom alltid blandats med oboypulver eller dränker min pasta i en halv flaska matolja. Allt som har med normalt liv försvinner på det sättet. Jag tänker fortsätta ett tag till med att göra på mitt sätt; äta vad jag vill och när jag vill, oavsett vad och när, plus göra tillägg i alla möjliga former. Sen får vi se om det kommer ge fortsatt resultat. Gör det inte det så är jag inte så jävla korkad så jag inte ber om mer hjälp, men det tar vi då.
Tills dess tänker jag njuta av att proppa mig mätt med god mat och annat njutningsfullt, men jag tänker banne mig inte hälla i mig en flaska sprutgrädde bara för att jag ska gå upp i vikt. Med tanke på hur jävla besatt jag varit av att "vara nyttig" tidigare så är detta frigjorda leverne så sjukt skönt och bra för mig just nu. Jag har valt att ge det en chans ett tag för att se, och det är bannemig inget ätstört med det.
Hoppas det var ett något sånär dugligt svar?
Jag hoppas förresten ni inte missat att det är Kanelbullens Dag idag? Det gjorde minsann inte jag och min finaste Emilia, bull-date har allt varit inplanerad sen en vecka tillbaks! Vi körde dock på latmansstylen och myste på café med varsin bulle istället för att baka. Men det var fint så minsann!
We're too sexy for our buns, HAHA.
Du får det att låta som jag var elak eller sarkastisk på något vis. Det var bara tips inget man måste följa. Kanske tog i på en del tips, fel av mig, tipsen galopperade i väg, det ska inte gå överstyr som du skriver, men något extra måste ju till som du vet. Det ska vara en bra och sund nivå och fin näring egentligen juh!
Känner en kille med liknande probs nämligen. Otroligt tunn, jag var 100 % säker att han hade anorexi, jag hade det själv vid den tidpunkten så jag fattade inte hur man kunde vara så där revbenssmal utan anorexi. Men det kunde man…. På riktigt. Han höll på med träning på elitnivå, tränade massa, var duktig och mobbad…. Har du ätit en köttbulle till middag undrade de? Din spink! Osv osv….. inte kul när han åt, dock för lite för vad han krävde. Men tränade otroligt mycket, växte till nästan 2 m, puberteten tog sina kalorier… ja du vet…. Så svaret är JA man kan vara sådär smal och vara frisk och inte lyckas gå upp, speciellt killar. Min kompis ville inte vara sådär smal, gick till läkare, fysiologer…. Han skämdes så för att se ut sådär. Hur gör man? Några av de tipsen jag skrev använde han och som han berättat för mig funkar och inte är så jobbiga. Typ dricka mjölk och dricka kosttillskott med proteiner i mm men jag ber om ursäkt för att jag tog i för mycket i tipsen, jag flummade till, blev väl ivrig eller nåt.
Men jag förstår dig, inte din grej, inte rätt när man haft den historien, funkar inte. Det var bara tips, kanske något skulle funka, göra gott, typ näringsdrycker/kosttillskott, proppade med fina ämnen till din fina kropp, då blir den glad! Sen (inte nu) när du mår bättre och är redo, lite lätt fin träning på det, kanoners - lite muskler, träning är en bra aptithöjare.
Har du bytt blogg pga mina inlägg i förra? Det var inte min mening. Och jag är anonym för jag har ingen egen blogg och jag känner inte dig IRL, jag surfade in till din blogg via andra bloggar jag läser där du kommenterat.
Jag är ingen dum elak person som vill förstöra, vara ful i munnen….. inte min grej, att skriva blir sällan så bra som när man talar med någon, det är så lätt att man sårar när man skriver och man får ju ingen respons på det orealistiska/felaktiga man ”sagt”, när man talar kan man ju hålla en diskussion: typ 2 L mjölk med oboy, är du galen? Hmm ja du har rätt jag sa fel kanske 2 glas per dag menar jag” osv…. du hajar.
Din blogg är måhända endast till för vänner för jag fick upp något om att jag skulle ange lösen, lyckades ändå trycka avbryt och komma in, vart nyfiken om det var din i ny tappning och det var det. Är den bara till för vänner så skriv gärna det, ska ej besvära mer då, vill inte det såklart.
Tycker du haft en fin blogg på förra, det var därför jag började läsa, den skiljde sig så mot andras anorexibloggar/friska anorektiker, det var så mycket hopp och positivt, gillade det mycket men sen såg jag något skymta bakom ridån, ville veta om det fanns något mörker bakom, fick inte ihop saker, kändes som det var känsligt, kanske gjorde jag fel som skrev inlägg, vet inte, borde varit tyst kanske, vill inte uppröra folk men vart väl engagerad då man suttit i skiten själv och känner igen sig, ibland pallar man inte vara ärlig mot sig själv och omgivningen men det är rätt skönt när bubblan spricker även om man blir lite förbannad och känner sig påkommen för då kan man börja om och fortsätta sin resa mot ett liv utan A i hasorna.
Nu när jag är frisk ser jag saker på ett annat sätt på gott och ont, man känner ex igen saker mycket tydligt men sen har man också glömt…. ex min lista på tips, ångrar den, men där ser du att när man är frisk kommer man ifrån ”tänket” och tabbar sig när man ska hjälpa andra, dock förvirrade du mig lite, trodde du var helt fri osv. När man väl hittat nyckeln ut tycker man att det var en baggis och tycker att alla andra ska få sina nycklar också och så förhastar man sig och glömmer tiden innan nyckeln hittades. Må så gott!
Ja för sjutton, sextiofyra kilo fab liksom! Ja snart MÅSTE vi ses sötnos, det var alldeles galet hur för lnägesen det var! Pusspusspuss!
Jag blev glad när jag satt här och läste. Självklart inte för att du också varit ett offer i ätstörningarnas land, men för att du vänt det och insett att du kunde lära utav det. Det är starkt.
