Goder afton, båd' herre och fru! (Yes, september är snart över och därmed är julstämningen minst sagt nalkande hos Nislas. Allt är i sin ordning med andra ord.)

Denna söndag blev utan tvekan precis så trevlig som jag hade hoppats på minsann. Att - liksom idag - kunna må som en prins och känna en underbar belåtenhet i såväl kropp som knopp är verkligen ett fantastiskt privelegium, och något jag värdesätter enormt. Att bara stanna upp och se livets alla små ljusglimtar och lyckor istället för att ständigt söka efter den stora lyckan, är något jag verkligen blivit riktigt bra på idag. Vad mer kan man egentligen behöva än kvalitetstid med nära och kära, god mat och ett tillfredsställt "dagspsyke'"? Just idag kunde jag konstatera att det räckte mer än väl för mig när jag satt där och skålade för min farmor.

Så hur går det annars då?
Ja, som bekant har jag ju faktiskt ett klart och tydligt mål framför mig och något som i nuläget känns som den där stora lyckan. Och jag är bannemig på god väg dit, det vet jag!
Jag har insett att jag egentligen har fler "ytliga"kontakter som jag tidigare trott mer om, och jag har kommit till insikt med att världen består av otroligt många skeptiker och bittra människor. Men vet ni? Det är okej. Jag vet min kapacitet, jag vet mina ambitioner och framförallt så vet jag att allt jobbigt jag gör just nu gör jag för MIG. Det är slut med "jag ska visa dem"-snacket och hela den biten, det är mig jag ska visa! Om människor sen finner ett nöje i att kommentera det ena och ha åsikter om det andra, så är det helt okej för mig. Jag behöver inga ursäkter.

Enough said om dravel, nu väntar snart en helkväll med Irene Huss och Kungarna av Tylösand-repris! Med andra ord en kväll bestående av en riktigt B-ig svensk deckare följt av äckliga snorungar som skulle få självaste Paris Hilton att rynka på näsan. Sånt som liksom verkligen betyder något i livet liksom, HAHA.